Ett kort inlägg

För att sammanfatta denna veckan har det varit stressigt och snöigt. Skolan har tryckt på med en massa arbeten och snön har ställt till med allmän oreda och obehag. Just nu snöar det för fullt och det verkar inte avta. Jag hoppas innerligt att det blir lugnt på båda fronterna snart!

En månad har gått av det nya årtiondet och det har gått bra totalt sett, jag har inte bitit på naglarna på två månader, den 18-åriga ovanan var lätt att vänja bort!

Jag har förutom idag när vi firade pappas födelsedag bara käkat en enda godispralin och det var en bjudning från religionsläraren. Jag har inget sötsug eller snackssug alls. Så lätt gjorde man sig av med en annan 18-årig ovana!

Några helger här i januari har jag suttit och filat på en novell med naturen i fokus. Den blev klar idag. När den är rättad lägger jag ut ett smakprov i ett inlägg!



Ha en trevlig vecka 5 som börjar med International Smiling Day imorgon!

Ciao

En bra dag

Redan när jag slog upp ögonen imorse visste jag att det låg något speciellt över den här dagen. Jag hade somnat i lugn och ro, jag hade sovit länge och viktigast av allt - jag hade sovit ut! Vid frukostbordet fortsatte den goda dagen, jag hade turen att ta de två sista bitarna bröd, medan det normalt sett bara bruka ligga ett enda där. Bara en sån sak höjer humöret!

Med den enormt tråkiga och jobbiga Strindberguppsatsen avklarad såg dagen ljus ut, när jag kommit så långt i mina morgonbestyr att jag väl börjat fundera på den. Jämfört med helgen stod det inte mycket på mitt schema, det stod snarare inget alls, eftersom jag var ledig idag! :)


Det är skönt att vila ut

Jag lyssnade på musik, surfade runt lite och riktigt njöt av morgonens lugn, något jag inte hann med i helgen. För första gången på en väldig massa dar hade jag tid att kolla in nyheterna, städa rummet och spela keyboard. Dagen fortsatte på den inslagna banan.

Som den goda elev jag är, åkte jag trots det in till skolan. Det bjuds ju på gratis mat och det kan man ju inte tacka nej till :) Fast jag var där av en annan anledning också!

Tre av mina klasskamrater har startat en egen förening där de säljer handgjorda smycken från ett av världens största slumområden i Nairobi i Kenya. 75% av pengarna de får in går direkt till tillverkarna, Power Women Group, en grupp som består av HIV/Aidsdrabbade och genom att köpa smyckena skänker man en bra slant till deras kamp och förebyggande av HIV!
En god dag kräver en god gärning, anser jag.

Efter att ha varit där ett tag, ätit makaronilåda i bamba och även hjälpt till lite vid försäljningen, bestämde jag mig för att köpa tre armband. Ett gjort av en massa pärlor lagda i ett röd-grön-svart-gult mönster, den ska jag ha vid festliga tillfällen hade jag tänkt mig, lite unikt sådär, en färgklick för en totalt färglös människa? :D

Sedan var det ett annat mycket åtråvärt och unikt armband gjort av ben från kor - brunfärgade och blankpolerade gnistrar de fint mot ljuset. Det finns inristade symboler på varje del av den och det är en ring med en prick i, vilket är symbolen för solen, ljuset och guld i nästan alla kulturer och tider. Det kommer jag att ha på mig de dagar och vid de tillfällen jag känner att jag behöver lite tur, mitt lyckoarmband :)
En god dag bjuder alltid på tur, anser jag.


Mina små arm-vänner

Det sista armbandet är det en smal lila läderrem med pärlor ordnade i rader, varannan svart, varannan vit. Detta blev en favorit direkt. Jag gillar ju lila, men det är sällan man får chansen att ha på sig något sådant. Lila symboliserar visdom, spiritualitet och mystik och står samtidigt ofta för styrka och beslutsamhet inom chakra-meditationen. Alla dessa värden gillar jag och den här dagen får markera någon sorts nyfödelse för Jonas. Ska verkligen försöka ta till mig allt detta och även börja meditera mer på mitt sjunde chakra.
En god dag kräver ett gott löfte, anser jag.

Resten av dagen har flutit på perfekt, eftersom det är en bra dag. Hoppas att ni också haft det bra! :)


Ser ni i släkten några smycken ni tycker om på bilderna är det bara att höra av er så kan jag säkert köpa in det åt er!

Ciao

Ett stillsamt farväl

Nu var det alltså dags igen, ett nytt dödsfall.
Imorse sade jag hejdå till pappa och Max precis som vanligt och gick hemifrån 8:30. På bussen 8:44 ringer pappa och meddelar att Max är död... :( Det kom som en chock för mig och jag visste inte hur jag skulle reagera. Från början blev jag mycket ledsen, men det försvann efter ett tag när jag började tänka att det inte hade hänt, men sedan när jag kom hem och såg honom där helt orörlig och insåg att han var borta blev det för mycket :(


Tittut!

Men men, det svåra kommer nog att bli när jag verkligen inser att jag inte kommer ha någon att käka frukost ihop med klockan sex på mornarna - jag på mitt bröd, han på sin hirskolv. Att höra det där välbekanta kvittrandet när jag fyller tekoppen - ett ljud som alltid är lika härligt för den trötta morgonhjärnan, kommer jag verkligen att sakna.

Jag har många bästa vänner som är snälla och trevliga, men utan syskon och utan någon käraste så har jag här hemma bara haft Max att prata med. Låter kanske lite ensamt, men det är det inte. Även om det lär bli det nu. Man kunde prata med Max om allt, prata ut sin ilska efter en dålig dag, öva talad tyska med honom eller bara sitta och prata om ingenting för att få tiden att gå. Max lyssnade alltid och därför kommer jag sakna honom extra mycket.

Men jag ska inte bli långrandig! Tillsammans har vi gjort upp med mitt, hans och våra liv nu de senaste timmarna och det känns bra :) Max, jag önskar dig all lycka och välgång i framtiden tills vi ses nästa gång (När du växer upp till en liten björk eller vad du kan tänkas bli :D)

Tack för allt


Sista bilden, från nyårsmörkret när raketerna smällde utanför

En fuskande förlorares försvarstal

Vill börja med att säga att det är rätt faschinerande att människor och framförallt då vi svenskar är så duktiga på att komma på ord och benämningar på allting. Allt från mysfarbröder till faschionistor till beskrivande ord som bonusbarn och kylskåpspoesi. Jag älskar språk i allmänhet och det mår bra och får näring av nya ord och uttryck. Men det finns ett speciellt som jag faktiskt avskyr extra mycket och det är "dålig förlorare". Det är ett ruttet begrepp, fyllt av negativ laddning och används för att ge namn på ett av de värsta personlighetsdragen genom världshistorien, långt värre än hycklare och parasit!
Jag ska nu objektivt utforska detta fenomen



Igår, idag och imorgon används ordet för att sätta ord på någon som inte kan släppa en förlust. En person som inte klarar av att förlora. Någon som förstör för omgivningen och suger glädjen ur vinnarna. En person som helt enkelt inte är lämpad att spela något spel alls och borde få hjälp fortast möjligt.
Ironiskt nog förlorar den dåliga förloraren ofta mer än han vinner, vilket bidrar till spridningen ytterligare.

En sådan person tillskrivs en "störning" som är onormal och frånstötande. Dessa personer undviker man att spela med till varje pris! "Han eller hon får ju ett psykanfall om jag skulle vinna!"
Trots det ger man sig ändå in i spelet med dem till sist, bara för att retas lite, för att få se den där viltsinta sidan komma fram ännu en gång. Det är skrattretande, javisst, men lockar samtidigt till skratt. Man har alltså stämplat personen med en onormal störning, leker med dennes känslor och skrattar honom dessutom i ansiktet!

Ur den dålige förlorarens, från och med nu kallad psykpatientens, synvinkel händer följande: Han kan leva med skratten, de gör honom inte det minsta. Han kan bara inte förstå vad det är som är roligt. Sällan skrattar folk så mycket som när han förlorat och tappar behärskningen - mer än de skrattar åt humorprogram, mer än de skrattar på födelsedagskalas. Vid dessa speciella tillfällen skrattar man till och med mer än när en stackare blir blåst i live-tv. Psykpatienten förstår verkligen inte skrattet över huvud taget.

För nog måste det väl ändå vara så att det sker någonting speciellt vid tävlingar, annars skulle inte allt vara så fruktansvärt förändrat just då. Vi fuskar genom hela livet, säljer oss som den snällaste, underbaraste personen i världen, ler och ser glada ut, även om vi innerst inne hatar personen vi pratar med. Vi utnyttjar kontakter för alla möjliga tjänster och vi bedrar ändå varandra mer eller mindre om det ger oss chansen att lyckas eller må bättre. Nu säger jag inte att detta gäller alla, men det gäller absolut och precis de personer som skrattar åt psykpatienten. Han gör precis som dem, fuskar och ljuger, skillnaden är att han gör det i ett spel, inte i verkligheten.

Men jag är inte här för att anklaga någon, nej, jag är bara här för att beskriva verkligheten som den är. Och är det inte så att, som verkligheten ser ut, uppmuntras man till att ta för sig, ge järnet, skapa sin egen framtid på sina villkor, att aldrig ge upp. Allt detta med det kraftiga slagordet "It ain't over til' it's over" som grädde på moset!
Det är detta som gör psykpatienten förvirrad. Han vill segra, han bryter jante som så många andra numera och han säger att han ska vinna. Han ger aldrig upp och tar till det som krävs för att stå som segrare. I spelets värld är denna småfifflare plötsligt en bov, någon man binder fast och slänger gråpord på.

Hur kan då detta komma sig? Undrar han efter ytterligare en dag av förföljelser från det rena spelets förkämpar. I sin stilla ro tänker han att det bara finns en förklaring. Dessa människor, fyllda av hat mot psykpatienten och mot det han gör, måste själva ha samma tankar som honom, de måste finnas där inne nånstans, därav de starka reaktionerna! Regler finns, men går att brytas, det görs hela tiden och ger inte upphov till det beteende han utsätts för.

Nej nej, det är dessa tabubelagda tankar hos de laglydiga spelarna som skapar reaktionerna! De ligger där inne och ruvar, men tillåts inte komma ut. Istället stängs de inne och projiceras till hat mot den som gett sig själv fria tyglar, en människa som skiter i alla krångliga spelregler vi tvingas följa - en person som inte drar sig för något och är stolt över det.
De förkastar och förlöjligar denna person, som de alla innerst inne själva skulle vilja vara!

Hoppas det var roligt och intressant att läsa, för det var fruktansvärt kul att skriva!
Ciao


Lovet och livet

Japp nu är det redan 10 dagar sedan nyårsafton, en dryg trettiosjundedel av det nya året har hunnit passera. Man tänker inte på det, men tiden går i ett rasande tempo. Men man blir nog mest medveten om det när man räknar från nyår eftersom det är den absoluta början på året, det är något speciellt
Tio dagar i september bryr man sig liksom inte om!

I och med detta återstår det i princip bara EN enda dag av lovet. Det är skrämmande! Men det är inget att göra någonting åt. Har fått ut det jag ville av lovet; jag har kunnat vila, sova ut, gå på gymmet när jag vill, äta gott och göra saker man annars aldrig hinner med. Bästa jullovet på länge!



Sportlovet ligger vecka sju, det känns inte fruktansvärt långt bort. Jag är säker på att vårterminen bara kommer att flyga förbi ändå. Fast det gäller att ta en dag i taget och det blir dödligt läge direkt när terminen startar med matteprov nästa vecka - Ett prov som vi sköt fram från vecka 50. Det är i princip det enda jobbiga. Allt annat ser jag fram emot: De dagliga rutinerna (mitt liv hålls inte samman annars :P), mina klasskamrater att prata och umgås med, men också bara det att åka in på morgonen och komma hem på kvällen, känslan av att göra något. Det är rätt härligt ändå :D

Som om inte det vore nog finns ännu mer glädjande nyheter! Efter nästan ett halvårs bloggande fick jag häromdagen första kommentaren av en person jag inte känner i verkligheten. Det var faktiskt en person jag aldrig hört talas om förut. Det gladde mig enormt, bara tanken att någon, långt bort, som aldrig träffat en, går in på bloggen och skriver. Mycket positivt! Sweetelicus är namnet på denna person - hoppas du och alla andra fortsätter att läsa :)

Ciao

Tack

Vill bara tacka Sofie Severinsson för att du fixade till min blogg. Den här designen är superbra!! :D Du kanske borde ha bloggmarkeri som yrke i framtiden! Genial header och fint med rymden i bakgrunden. Hoppas att den fått ett lite mer lockande utseende nu :D Jag kan sitta och titta på den flera mintuer iaf.

Tog även bort min gamla visningsbild och bytte mot en tillfällig alv, när jag kommit på eller tagit en bra bild så lägger jag in den.

Fick även en sen julklapp av Andreas, men den är helt fantastisk. En liten kasett och vips så har jag 65 olika spel till min DS. Kommit bli mycket nöje med största sannolikhet. Det fanns SCHACK som jag har längtat efter att ha som spel, äntligen!

Snart är det fredag!

Förkyld, handikappad av magmuskelsträckning och med ögon sönderlästa efter timmar under lampan. Vad gör en uttråkad och frusen Jonas då? Jo han lägger sig i sängen och kommer på en dikt! :D Nästa dikt blir positiv, I promise! ^_^

Av jord är du kommen
Det hände igår, det var fruktansvärt
Framför mina ögon dog något mycket kärt
Jag var närvarande när han gick under
Det varade under några sorgliga sekunder

Ååh vad jag beklagar mig nu
Att vi inte fick mer tid ihop, bara jag och du
All motivation du gett mig när jag var här och tränade
Aldrig gav jag dig berömet du förtjänade

Trots att mitt hjärta blev beskjutet med pil
Måste jag erkänna att den rackarn kunde dö med stil
Lik ett korthus i vind föll han plötsligt omkull
Började genast förvandlas till jord och mull

Denna tioåriga vän vek så hastigt hädan
Begravningen skedde snabbt under golvbrädan
Jag tog en sista blick på det som en gång varit grönt
Och hoppas att han nu har det skönt

RIP Min Kaktus Filip <3
2000-04-21 - 2010-01-06



Ciao

Avatar!

Nytt år, nya tider, samma saker - Olyckor händer i världen, folk mördas, krönikorna följer varandra på vår television. Vinterhalkan och kylan terroriserar de stackars medborgarna. Mitt i allt detta släpps också även varje år en så kallad storfilm, som jag i år faktiskt gick och såg.

2010 är det filmen Avatar som blivit hypad och omtalad eftersom det är den dyraste film som någonsin gjorts, men kanske ännu mer eftersom den tjänade in alla dessa 230 miljoner dollar rätt fort och nu efter en vecka är uppe i över en miljard dollar. Imponerande!



Fast för mig är sådant rätt betydelselöst ändå. Anledningen till att jag gick och såg den är för att det var en fantasy/sci-fi film som verkade ha en bra handling, var lång och använde sig av datorteknik för att göra den så levande som möjligt, något många filmer borde göra/gjort.

Ska hålla mig kort nu så alla orkar läsa

Filmen var ett mästerverk från första sekunden, så enkelt är det. Man får följa den rullstolsburne Jake som får en chans att kunna röra sig igen när hans hjärna kopplas in i en utomjordings (Na´vi) kropp, med löften om att han ska få en ryggradsoperation när han kommer hem om han spionerar på Na´vi-folket åt militären. Ett litet team ger sig ut i skogen förklädda till dessa Na´vis, en grupp där Jake ingår. Här kommer datorgrafiken verkligen in direkt, skogen är så fantastikst vacker, färgglad och spännande att man skulle kunna titta i timmar och ändå inte se allt som gömmer sig.

Varelserna, människorna och Na´vis smälter in i världen och man tror verkligen att det är filmat i verkligheten, även när en draködla kommer flygande förbi. Filmen innehåller mycket känslor, stora frågor, människornas girighet och problemen med att pengar, muskler och makt styr allt. Nu tänker jag inte säga något mer, eftersom ni alla ska gå och se den - åtminstone borde ni det. Den har verkligen allt, historien, intrigerna, farorna, alla våra känslor från hat till kärlek, många vändpunkter och ett storslaget slut, precis som Titanic, som regissören tidigare gjort.


Otrolig natur, ögongodis, creme de la creme. Bara att njuta!

Som fantasynörd absolut älskar jag filmen och det är den bästa filmen jag någonsin sett på bio!
Betyg: 10/10
Det är bara att boka biljetterna!

Ciao

RSS 2.0