En samling tankar

Nu är det bara att konstatera att hösten är här. Färgade löv ligger på marken, vinden blåser kall och hård. Dimman förekommer allt oftare. Det regnar nästan hela tiden. Jag gillar inte regn, men resten av hösten tycker jag om.

Förra veckan träffade jag två gamla klasskamrater vid två olika tillfällen. Först Marica på Burgården. Jag var där för att träffa Susanne, min gamla tysklärarinna. Skulle få låna några tyska böcker, så jag har något att göra nu i höst om inget annat blir av. Det var kul att få komma dit igen och se hur de hade det. Träffade även på Bosse, religionsläraren och filosofen :P
Men det var i princip det enda som fick mig att längta tillbaka. Det var inte samma elever, inte samma personal i bamba, biblioteket eller i lärarkåren. Det kändes faktiskt inte som min skola längre, vilket är skönt. Jag känner att blivit av med lite av den tillgivenhet jag kände till skolan förut. Lättare att gå vidare nu.
När jag ändå var där och träffade Marica hjälpte jag till med några matematikuppgifter och det slog mig att en stor del av vår kunskap är en fäskvara. Jag hade säkert glömt bort hälften av vad jag lärde mig förra året! Nåväl, jag minns det viktigaste iallafall.

En annan dag träffade jag Erik i stan, vi gick runt i femmanhuset och jag handlade en födelsedagspresent och en penna med många olika färger i (till min anteckningsbok). Sedan fick vi ett infall och åkte upp till Götaplatsen och gick på Konstmuséet, härligt att det är gratis upp till 25 år :) Det var en ny utställning med modern konst som var oerhört sjuk och bisarr. Man kan fråga sig vad folk tänker med när de gör konst av barbiedockors avdragna armar...
I vilket fall fanns en del intressant också, som en termos inuti en bit sten. Så som konstnären tänkte sig att folk i en avlägsen framtid kommer att hitta fossil från vår tid. Kul!
Sedan såg vi på de gamla vanliga vanliga tavlorna som jag tycker är väldigt fina och i bra skick. Det fanns nu även en äkta Rembrandt, det ni! Riddaren med falken hette den och stod inglasad som självaste Mona Lisa!


Karl XII:s likfärd - en av mina favoriter här i Göteborg

För övrigt har jag börjat läsa och skriva en hel del igen vilket jag tycker är skoj. MEN, det är dags att börja kolla in vårens kurser nu, sista ansökningsdag är faktiskt om mindre än tre veckor. Den här gången tar jag någonting jag vet är kul, roligt och intressant.

Ciao

Nä nu är det dags för nya tag

Har tröttnat på att ha ett så oerhört dystert inlägg på min blogg så nu får det bli lite andra tongångar.
Tack alla som gav mig stöd och uppmuntrande ord senast, det var oerhört uppskattat och jag är glad att det finns folk som ni!

Idag har jag skrivit min första jobbansökan igen. Det är till tidningsutdelare av Metro. Om jag får chansen så blir jag superglad, det passar verkligen mig. Ute i naturen, på morgonen, mycket fritid till gym, lektyr och mitt bokskrivande - toppen!

Appropå boken har jag börjat skriva på andra kapitlet och jag känner att det har börjat komma igång igen efter all skit som varit, vilket är mycket skönt. Jag vill också passa på att ge beröm till hösten som fortfarande är varm och go. Hoppas det förblir så ett tag till.

Till alla, oavsett om ni jobbar, sliter, vilar, har det tungt eller lätt, önskar jag en trevlig höst!

Själv är det dags att lägga mig snart. Men de följande veckorna har min inre meteorolog spått stigande humör och värme på alla fronter. Ut ur isvaken ska jag och tillbaka till det trevliga livet igen =)

Ciao


Panik, oro, ångest och hela köret

Det känns inte bra just nu. Har bara gått de första två dagarna i och för sig, men har inte världens bästa känsla, milt uttryckt. Programmet har visat sig skilja sig bra mycket från det intryck jag fått från de 250 ord på internet om det innan. Dessutom är det en stor klass på 67 elever med många grupperingar redan nu vilket jag inte gillar.
Till råga på allt har jag nu börjat tvivla på att det verkligen är rätt program jag går på. När allt kommer omkring är 3 år väldigt lång tid och är det inte något man verkligen känner, ja då kan man ju såklart börja fundera. Kanske var det stressen i våras när man inte riktigt fick bra tid över att fundera. Kanske så är det mitt stora problem att jag inte vet ens en gång vad jag vill bli för något? Jag har ju noll koll vad jag ska bli, har ingen superdröm eller förhoppning.
Så kanske vill jag hoppa av.

Men vad finns då i vakumet som uppstår? Det är några månader och det hinner man knappast hitta jobb på i Göteborg. Vill nämligen läsa någon kurs åtminstone i vår isåfall. Och det där vakumet är inte heller riktigt bra att bara sitta och rulla tummarna i. Då är risken att jag blir helt slö och inte studerar vidare alls, eller nåt sånt. Dessutom drar jag isåfall mer pengar än jag får in och det är inget som är positivt.
Kanske är det ändå bäst att gå kvar?

Det kan ju bli bättre, men att lägga ut tusenlappar på litteratur och till det mycket tid, på en grej man inte känner helhjärtat för. Och gå det i tre år? Det är inte lätt det heller. Just nu har jag ännu inte köpt litteratur och jag är relativt fri från band till programmet och så, det vore idealistiskt att bryta nu om någon gång. SYOn vore guld att prata med, men finns itne tillgänglig på ett tag.
Resonemanget går bara i cirklar och jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

Det skapar ÅNGEST, på riktigt. Mår sämre än jag någonsin kan minnas. Tänker på det konstant, får ingen ro och kan inte slappna av ens en stund. Det är ett tufft val och mycket som kunnat gjorts för att förhindra det. Men misstagen är gjorda och problemet kvarstår.

Tog mig flera timmar att komma fram till att det är bäst att sova på saken, gå morgondagen och tänka mer över helgen. På måndag kan jag prata med SYOn. Men sen måste jag fatta beslut snabbt, för litteraturen kommer behövas snarast.
Att det tog så lång tid att tänka är verkligen ett tecken på att allt inte står rätt till innanför pannbenet just nu. Oro, förvirring, hopplöshet, you name it. Sjuk situation som uppstått. Hoppas på den bästa lösningen, men för en gångs skull litar jag inte ett dugg på mig själv.

RSS 2.0