Sushioskulden tagen av en räka

Hej!

Rätt sjukt att tänka sig att man var i Gävle den här veckan, men så var det. Det var en behaglig kyla där, det blåste iallafall inte så sjukt mycket som det gör här. Känns som om skinnet stelnar och ska rivas bort!

Hur som helst har veckan varit rätt intetsägande, bara en massa plugg. Då är det skönt att det nu blivit fredag så att man för första gången får tid att göra något.

Vad började jag med då? Jo idag har jag träffat några gamla klasskompisar och det var riktigt skoj. Jag tror stenhårt på att man gillar folk mer ju längre tid man är ifrån varandra (till en viss gräns såklart). Vi var runt i stan ett tag och gick från klädaffärer till skoaffärer och från skoffärerna till klädaffärer. Det var svettigt i vinterkläderna och det roliga är som vanligt att inte mycket blev köpt eftersom varan som till slut skulle köpas var slut.
Själv njöt jag av bokrean och lade beslag på en enormt stor, pedagogisk och till synes toppenbra bok. Konsten att teckna heter den och jag sparade några hundralappar. Nu får vi se om det blir någon mästare av mig.



Sen får jag ju meddela att jag åt sushi för första gången idag också. Det var speciellt och inte som jag förväntat mig. Det var en väldig massa olika små rätter som jag knappt minns, men testade en av varje och tyckte ingen smakade dåligt iallafall. Däremot fanns det en med någon jätteräka på som jag tyckte mycket om.



Nu i helgen blir det plugg, men också lite gym och en hel del skrivande på min bok. Ska börja på åttonde kapitlet nu. Det börjar arta sig :) Får tacka kusin Caroline som alltid läser igenom och hjälper mig!
En av alla jättegoda rätter jag åt förra veckan hade jag tänkt göra nu i helgen så att mina föräldrar också får smaka. Det är stekt rostbiff, hasselbackspotatis, tsatsiki och tomatsallad. Klirrar gott i kistan!



Ha en trevlig helg!

Femininitet och frostskador

Hej där!

Har tillbringat de senaste fem nätterna i Gävle och haft det underbart, men vill börja med att berätta hur det kunde slutat med bara fyra.
Igår kväll var vi ute och åkte bil. Vi var på väg till min moster Monica för att umgås sista kvällen. I nattens mörker tog allting en sjuk vändning.
Plötsligt möter vi en bil som kommer emot oss i vårat körfält i mycket hög fart. En meter ifrån oss slår han i snövallen och studsar in i rätt körfält igen. EN ENDA meter från vår bil. Hade pappa inte bromsat, eller reagerat naturligt genom att svänga in i motsatt körfält för att undvika krock så hade vi blivit mosade av en 100km/h Volvo V70. Så nära döden har jag nog aldrig varit och hjärtat gick väl upp i en 180 eller nåt, men faktum är att jag inte hann tänka så mycket när det hände, utan det kom efteråt. Jag blev inte frälst.

Finns så mycket man kan skriva som var bra, men nu ska vi hålla bloggen relativt kort så har sovrat lite bland mina mina upplevelser.

1. Mormor Britta, släktens matriark, har fyllt 80 år. Det var huvudanledningen till detta februaribesök.



Hon verkade glad och nöjd över att ha fått sina barn samlade för att fira henne. Det är många barn, barnbarn och barnbarnsbarn nu som hon har att hålla reda på, det är inte alltid så lätt.
Förövrigt fyllde barnbarnsbarnet, Kevin, 6 år på samma dag. Och hans pappas syster är med i Big Brother i år, heja Sonia!

2. Det var en sjujädrans vinter. Mycket snö och upp till -25 grader en natt! Medelvärdet var väl kanske -15. Hur som helst gick det nästan inte att vara ute i mina göteborgskläder :P

3. I mitt halvslumrande tillstånd under eftermiddagen kom jag på en anledning till varför jag gillar Gävle så mycket. Det är all femininitet(skumt ord)!
Kvinnorna i släkten är i tydlig majoritet och det är de som strålar ut alla sina influenser. Det ska vara mysigt och mjukt istället för hetsigt och hårt, man skrattar mycket mer än man är allvarlig; det är matlagning och sällskapsspel istället för att knäcka bärs och leva livet. Man är omgiven av krämer, kläder, parfymer, känslor och djupa(re) diskussioner och lite skvaller.
Jag gillar sånt.
Och jag vet att det låter väldigt stereotypt, men ni förstår iallafall min poäng hoppas jag.

Har också börjat smida lite planer inför sommaren.

Ciao

Midnattsrapport

Hej!

Nu är snart den här veckan över också och en månad har redan gått sedan jag började på universitetet. Ja det är rätt tjatigt vid det här laget så ska sluta nämna att jag är ny där från och med nu :P

Hur som helst ville jag bara skriva ner den andra positiva saken som hände. Låter inte så speciellt, men för mig var det det. Har pratat med några andra elever i klassen som är trevliga och schyssta och jag är glad över att det gick så smidigt att träffa dem, hade oroat mig i fem månader över det.
Så i torsdags så släppte mina nervositetsspänningar (eller något i den stilen) totalt. Äntligen!
Vi hade haft en lång lektion och så var det dags för tjugo minuters rast. Då tog jag till slut chansen att prata med lite nytt folk. Föreslog att vi skulle spela tjugo frågor och sen rullade det på. Första steget var taget. Sedan den stunden har jag mått mycket bättre. Så lätt kan det vara.
Nu har vi tyvärr rätt tråkiga typer av lektioner framöver utan mycket gruppfrågor. Hade avrit roligt att jobba med lite nytt blod (låter som en galen vetenskapsman). Men men, nu har man iaf pratat lite med andra och förhoppningsvis blir det tid någon gång att prata och lära känna dem lite närmare än bara namnet.
Resten av lektionen vågade jag även prata mycket under - inför hela stora gruppen. Som sagt det var ett litet men viktigt ögonblick den där 20-frågor-stunden.



Blir inget mer inlägg innan jag beger mig till Gävle, vilket blir onsdag eller torsdag. Kanske ska se en bio innan dess, blir väl King's Speech i så fall. Nu får det räcka med skrivandet! Känner att jag är för trött för att klämma ut något mer vettigt.

Ciao

Nummer ett är överskattat

Normalt sett brukar jag vänta tills någon kommenterat på förra innan jag skriver ett nytt, men hade massa tankar som jag behövde skriva ner :D

Först och främst märks det att jag går på universitetet i undervsiningen och det gillar jag.
Resultatmässigt har jag alltid varit bäst i klassen, varit den som alltid får (nästan) alla rätt. Vet inte om det beror på mig eller att uppgifterna var lätta, men det var så det var. På gymnasiet visste jag redan nästan allt som vi gick igenom på de flesta lektioner och det var inte så krångligt att få bra resultat.

Nu har det hänt två underbara saker.
1. Jag vet att jag inte kan mest, jag vet att jag resultatmässigt inte är bäst.
2. Det finns betydligt äldre och erfarnare klasskamrater. Av dem kan JAG nu få hjälp och de är MINST lika pluggintresserade som jag är!

Detta innebär att jag
1. Slipper all stress, press, alla höga förväntningar och framförallt att vara en av de få som vill plugga.
2. I och med att jag numera har flera fel och inte kan allt gör att jag nu äntligen får KÄMPA mig upp, jag ligger inte i topp utan får sträva efter att komma dit!



Man hör historier om ambitiösa människor som brutit ihop efter att de någon gång misslyckats, som inte klarar av att det går dåligt efter att alltid legat i topp. Detta är inte jag. Jag älskar det av hela mitt hjärta :)
Jag blev fylld av glädje inombords när jag såg alla "fel"-markeringar på min sammanfattningsuppgift; jag är glad att jag hamnade på övre halvan, men inte alls var bäst på test-tentan i ordkunskap.

Detta är en av två grejer jag tänker skriva de närmaste dagarna. Nästa ska handla om en annan trevlig sak =)

Peter Piper Picked a Pair of Pickled Peppers

Funderade på att göra hela inlägget på Engelska, men det blev inte så, inte den här gången.

http://quizicon.com/100-Most-Common-English-Words-Quiz.html

Rätt roligt test där man kollar om man kan de hundra vanligaste engelska orden. Själv klarade jag 42st innan tiden gick ut. Sen när man ser de andra så tänker man: "Oj det där hade jag kunnat".

Hur som helst så tuffar livet vidare. Hade en helg på fyra dagar så det kändes redigt segt att komma tillbaka, men nu har man vaknat ur slumrandet. Har riktigt fin spridning geografiskt på våra lärare. De är från: England, USA, Wales, Kanada, Indien och en från Sverige ^_^ Det blir omställningar varenda gång. Min favorit är britten, synd bara att vi inte hade någon från Skottland. Deras dialekt är ju helt klart goast :D

Tror jag har fått en hjärnskada eller nåt för håller på att rimma hela tiden, eller tja en hel del i alla fall :P Kul att hjärnan vaknat efter ett halvår i dvala.
Snart bär det av till Gävle också, ska bli riktigt skönt att få ett miljöombyte och träffa släkten igen!

Ciao

Arr me mateys

Kom just hem efter en lång och seg dag. Vi hade tre timmars håltimma mitt på dagen och det spöregnade och slaskade ute, så man fick vara inne och göra ingenting X) Sen var det lektion från 15-17 och då var man inte så alert längre. Å andra sidan fick vi äran att inviga "språklabbet" som salen heter. Splitternya datorer med headset till alla =)

Idag ägnades stor del åt hur vi på egen hand kan göra för att förbättra vår engelska, framförallt ordkunskapen. Det var riktigt intressant faktiskt, tydligen skulle man märka resultat direkt så får väl se. De sista två timmarna jobbade vi med ordböcker - hur de är uppbyggda, vilka och hur man bäst använder dem, samt hur mycket de egentligen berättar för oss som vi inte tänker på.



Ett exempel från dagens förmiddagsundervisning: Man kan få tre olika betydelser av meningen här under genom att använda olika tecken:
I saw a man eating fish.

Annars så har det väl inte hänt så mycket. Jag sover mest när jag inte pluggar eller äter. Morden i Midsomer är slut, Modern Family är slut, Svärdet och spiran är slut. Kanske är det bra att det är så tråkigt, desto roligare blir ju skolan och det är aldrig fel. Det känns som att jag börjat komma in i det nu.

Två långa dagar till, sen är det helg!

Ciao

Svaret på vår uppgift:
'I saw a man eating fish.' = Jag såg en man som åt fisk.
'I saw a man, eating fish.' = Jag såg en man medan jag åt fisk.
'I saw a man-eating fish.' = Jag såg en fisk som äter människokött.

RSS 2.0